Fattar inte hur snabbt allt kan rasa egentligen, jag är inte jag längre..

Vissa dagar är underbara, andra är helt värdelösa och en sån dag är det idag.

Har verkligen inte orkat någonting, har gråtit 5-6 gånger, mår illa så jag skulle kunna spy så fort jag äter, fattar inte vad som händer?

 

Jag brukade vara den där glada tjejen som älskade att vara ute och busa med kompisar, träffa nytt folk och levde livet liksom, jobbade upp självförtroendet riktigt mycket, hade många vänner och mådde bra, men vafan har hänt nu liksom?

 

Tänker inte gå in på vad jag har gjort och allt sånt men jag kan säga att jag ofta straffar mig själv på något sätt när jag hamnar i en sån här period, struntar i att äta, gör saker för att jag själv ska få ont, ja ni fattar..

 

Och vad är kvar av den gamla Johanna nu?

Jag börjar tro att det inte finns kvar något överhuvudtaget.

 

Nu är jag den där tjejen som alltid är för sig själv, jag har en kompis som jag brukar umgås med, EN..

Mitt självförtroende som jag hade jobbat upp så mycket börjar sjunka till botten igen, visst jag älskar att träffa nytt folk, det är bland et bästa jag vet, men på grund av att självförtroendet har sjunkit såpass mycket så vågar jag ju knappt?

 

Jag trivs inte i Lysekil för fem öre, vill bara komma iväg någon annanstans och börja om på noll.

 

Så vi får väl se nu till hösten när jag börjar skolan i Uddevalla med nytt folk och en ny omgivning, jag hoppas verkligen att det hjälper den gamla Johanna att komma tillbaka, för hon som är här nu, det är inte jag överhuvudtaget..